Dagens sorgeämne

Det finns något värdelöst som kostar ca 2% av bnp, så pengar saknas inte. Det handlar om den politiska viljan

.
Överlag osar det att kostnaden för att anställa
t ex 20 % flera är orimlig inom vården.

Man skiter helt enkelt i om personalen hinner återhämta sig mellan passen o s v.


Är det billigare att låta befintlig personal jobba 20 % mer konstant, än avtalad tid typ 40 timmar per vecka ?

Hur kan det komma sig i s f.

.

Då måste ju frågan bli: Varför har offentlig sektor så dålig personalpolitik?
Kanske vore bättre med privatägd vård?

Problemet med den svenska vården är att den är så sinnessjukt ineffektiv. För många pappersvändande värdegrundsprofeter som gör vad som helst men inte träffar patienter. Offentlig verksamhet när den är som bäst. Folk fattar inte hur j*vla illa ställt det är!

Vad kan kapitalkostnaden vara för värdens dyraste sjukhus?
Karolinska i Stockholm, byggt och driftsatt av vårdkonsulterna på Boston Consulting Group
Men att höja löner eller sänka arbetstiden för undersköterskor då går världen under

Robert T satte huvudet på spiken, div tjänstemän/kvinnor är det väldigt gott om i offantliga sektorn, medans utförande personal minskar o skall sparas in på, men div pärmbärare på olika nivåer, ja dom sitter tryggt vid sina skrivbord från Kinnarps.

Jag har ju genom att fått agera pingisboll i många år mellan AF, FK o sjukvården fått se o höra en del, o även tyvärr upplevt ett o annat.

Jag har en stor nyfikenhet på samhället, o pratar gärna med personer som jobbar på olika ställen o nivåer i just offantliga sektorn, o det verkar enligt vad jag sett o hört ingen roll i vilken del av den offantliga sektorn man jobbar så är det just så att det finns fler tjänstemän/kvinnor än utförande personal, klientnära, ja välj vilket ord som helst.

Dvs kortfattat, människorna som faktiskt utför något närmast medborgaren.

När det gäller det där med privat vård, så är jag väldigt försiktig med dom tankarna, jag är sjuklig o kommer så att vara livet ut, så jag kanske inte kan vara objektiv, men den typen av sjukvård som tex finns i USA, ja den vill då rakt inte jag vara med om, då hade jag högst troligt varit uteliggare nu, eller så hade problemet varit löst med min död.

Notera nu att detta är skrivet helt utan politiska värderingar, jag skriver bara om vården, inget annat.

Jag har också stor erfarenhet av vården, både privat och offentlig, samt ett akutbesök i USA.
Min erfarenhet är att de anställda i privat vård känner att de har ett större enskilt ansvar att det blir bra. Det finns många oika former för organisering av privat vård, som AB, stiftelser, kooperativ mm. Jag vet inte vilken som är bäst. Förmodligen passar olika för olika saker.


För offentlig finns i stort sett bara ett; skatter, plus politisk nivå, plus administrativ nivå. Den är tungfotad.

Dom erfarenheter jag har av den offentliga vården i Sverige det sista året är rakt av positiva.
Sen finns det säkert problem.

Mina erfarenheter av vården är väldigt varierande från topp till absoluta botten skrapet.
Men just nu är det den goda sidan som överväger. Den negativa sidan står vårdcentralen i Heby för.
Göran i Norråmyra

Man kan säga att jag också jobbar i en offentlig verksamhet. Vi har exakt NOLL incitament att göra ett bra jobb. Vi alla har samma lön oavsett kunskap och engagemang. Man får heller ingenting extra om det går bra för företaget. Så den stora frågan är ju varför jag ska göra mer än absoluta minimum.

Och skulle du göra för mycket, så är det säkert någon som inte kan som tycker att det inte passar sig.
Det blir en liten, negativ notis till någon chef och löneökningen uteblir.

Det är inte att vi ska försöka få det bättre, utan alla ska ha det lika dåligt!

Skrev någonstans tidigare att det blir knappast dyrare att anställa 20 % fler inom den verkliga sjukvården (på golvet) än att låta personalen jobba övertid som i dag under tvång med 20 %.

Vad kan hindra detta egentligen? Knappast ekonomin, för kostnaden finns redan nu.

Visst i tusan. Glömde, det blir 20 % mer jobb för pappersvändarna!

Dags att påminna om lite konstateranden som tidsstudiemän gjorde redan på 1800-talet.

Parkinsons law, arbete utvidgas så att det fyller tillgänglig tid

Peter principle, i varje hierarki tenderar de anställda stiga till sin nivå av inkompetens

Och skulle du göra för mycket, så är det säkert någon som inte kan som tycker att det inte passar sig.
Det blir en liten, negativ notis till någon chef och löneökningen uteblir.

Jag kanske inte var tydlig nog. Vi har en lönetrappa så baserat på hur många år man har i yrket får man exakt samma summa oavsett vad. Vi har alltså inte ens låtsasindividuella löner där man kan få några hundringar mer än kollegan. Alla har exakt samma lön.

Jag har en kompis som jobbade på länsarbetsnämnden för många år sedan, en provanställning.
I sin enfald trodde han att hans uppgift var att hitta arbete åt folk, och det gjorde han!
Någon "snett över" kände sig hotad och talade troligen med sin chef, och vips, anställningen avbröts bums!
Trodde de var något liknande...