Pappas kusin hade en del historier att berätta från tiden då han var konstruktör på Sandviken Skeppsdocka i Helsingfors. Han brukade tala om de där Doxford-motorerna. Tydligen renoverade och moderniserade de kringutrustningen i maskinrummet och renoverade huvudmaskinen i några fartyg med Doxfordmotorer och då blev han som konstruktör tvungen att sätta sig in i hur motorerna fungerade så att alla nya konstruktioner skulle fungera ihop med huvudmaskinen.
Han brukade också tala om en urgammal mekaniker vid namn Pekkanen som han hade varit underställd då han var praktikant på ett varv i Åbo någon gång på 50-talet. Pekkanen hade i sin ungdom varit smörjare på Mauretania (eller möjligen Lusitania). Smörjaren gick klädd i oljeställ på kobryggor i det öppna vevhuset. Med sig hade han ett ämbar olja och en skopa. När något lager visade tecken på att gå varmt öste han på olja i farten. Runtom vevhuset hängde draperier av grovt presenningstyg som hindrade oljan att spruta kring hela maskinrummet.
Man får ju undra om det verkligen gick till på det viset.....