Dikesdynamit

Finns det någon dynamit att köpa (om man har sprängkort) som påminner om Nitro Nobels dikesdynamit, skogsbolagen och bönderna brukade använda den till att göra diken och dika ut myrar. Tror den söderut kallades bäckadynamit.
Förr behövdes bara att man hade en lantbruksfastighet för att köpa den.

den finns nog inte mera.om det är den jag tänker på. den var 60% tror jag

Pentylstubin?

Förklaringen jag fick om dikesdynamit för rätt många år sen var att det blev för dyrt , hårdare lagar är även en orsak !

Det har nog blivit ersatt med vanliga Fordyn laddningar.Pentylstubintråd har ingen större sprängkraft,den är bara som namnet antyder en stubintråd med hög eldhastighet.

Nej, "dikesdynamit" finns inte nuförtiden.
Den var väldigt känslig och farlig att hantera.
Tillstånd för "innehav, förvärv och förvaring" behövs för att få köpa och hantera sprängämnen.
Spränga nya diken med dynamit är nog för dyrt och omständigt.
Rensa gamla igenväxta och löv/mossfyllda diken går fint. Till det kan man använda pentylstubin (cord). Den finns i styrka upp till 150 gram/meter och då är det inte längre frågan om någon "stubin" utan ett kraftigt sprängämne med ett j*vla klipp i. Ett annat sätt är att tejpa fast 25 mm. dynamit på en 5 grams cord. Det tycker jag är omständigt.
Mitt favoritsprängämne till dikesrensning är Riosplit som egentligen är avsett för sprängning av tätsöm. Finns som 17 och 22 mm. 17 räcker för "normala" skogsdiken.
Det blir lite dyrare att rensa diken med sprängning än att rensa med grävmaskin. Fördelar är att träd inte behöver tas ner för att komma fram, massorna blir fint utspridda och att det smäller rejält.
Jag använder namnet dynamit för att det är den benämning som används av sprängare. Fordyn, Minex osv. är olika varumärken.

Skickat från min SM-G970F via Tapatalk

Ett utdrag från en kurspärm.
Det är viktigt med 2-meters regeln och var har man hört det förut i dessa tider?

Känner plötsligt för att dika ur nån myr

Österman
Anacondametoden, vart tog den vägen?

Vi svänger sida på bladet och grottar in oss lite mer då samtidigt som man bjuder på en småuslig bildförklarning av Anaconda metoden!.

Nu får ni rätta mig. Var det inte så att den gamla dikesdynamiten kunde sättas 30 cm i från varandra.
Man tände första gubben med tändhatt sedan small varje gubbe pga tryckvågen av den bredvid.

Coolt.
Skickade iväg en låda som en skokartong med dynamit jag hittade här i källaren. Där stod den så snällt på en hylla med säkert ett par hundra kg glasburkar och glasflaskor på en hylla som mjuknat så mkt att den stod på trekvart över det fuktiga betonggolvet..... när jag googlar namnet va det dikesdynamit och av den mest instabila sorten min farmor kan inte kallas harig .

Nu får ni rätta mig. Var det inte så att den gamla dikesdynamiten kunde sättas 30 cm i från varandra.
Man tände första gubben med tändhatt sedan small varje gubbe pga tryckvågen av den bredvid.

Stämmer bra det.

Skickat från min SM-G970F via Tapatalk

Nu får ni rätta mig. Var det inte så att den gamla dikesdynamiten kunde sättas 30 cm i från varandra.
Man tände första gubben med tändhatt sedan small varje gubbe pga tryckvågen av den bredvid.

Så var det.
Farsan var lärare på en skogsskola från slutet av 1940-talet och drygt 40 år framåt. I mitten av 1950-talet fick han ta sprängkort för att kunna utbilda på all möjlig sprängning. Fick vara med nån gång i början/mitten av 1960-talet på en demonstrations-sprängning av ett myrdike med just självdetonerande dikesdynamit. Det var några av laddningarna som aldrig detonerade så det blev avbrott. Jäklar vilket hallå det blev, men man lyckades sätta dit en ny "tändare" och fick resten av "kedjan" att detonera...
Uppenbarligen fungerade det bäst på blötmyr som kunde överföra tryckvågen.

Hittade den här bloggen av en gammal "sprängare" som beskriver bl a detta med dikesdynamit...

Citatet från kapitel 15

När det gäller uppdrag vid Gyttorp kan nämnda kurser som vi höll vid Skogsskolor. Det som särskilt var inne på den tiden var dikning i myrmark för utvinning av skogsproduktionen. I skogskurserna redogjordes och demonstrerades tändmedel och sprängämnen. Förutom dikessprängning utfördes sten- och stubbsprängning. Dikessprängning utfördes på det sättet, att dikesdynamit laddades i den fuktiga marken med ett avstånd på 30 cm mellan patronerna. Dessa nerfördes i marken med en specialladdapparat Tändningen skedde med krutstubin och apterad sprängkapsel i ena änden av diket. Tändning mellan patronerna skedde genom överslagsverkan från patron till patron. Längden på dikessprängningen per gång var 50 - 75 m.

Enligt samtal med Skogsvårdsstyrelsen, så försvann metoden på 60- talet. Nu är det kringgärdat med föreskrifter och tillstånd, att dika i våtmarker. Man kan säga att det inte är aktuellt längre.

Coolt.
Skickade iväg en låda som en skokartong med dynamit jag hittade här i källaren. Där stod den så snällt på en hylla med säkert ett par hundra kg glasburkar och glasflaskor på en hylla som mjuknat så mkt att den stod på trekvart över det fuktiga betonggolvet..... när jag googlar namnet va det dikesdynamit och av den mest instabila sorten min farmor kan inte kallas harig .

skickade iväg? Firar du inte påsk?