PeterR skrev:I mangans fall skall trädet ned oavsett. Det står ju som många påpekat ”i vägen”. Jag antar att vägen är gemensam och reglerad genom samfällighet eller servitut. Det som är oklart vem som skall ta reda på virke och ris (därmed också arbetsinsatsen)…
Det sista kan vara det som en ovillig granne bli mer samarbetsvillig.
Vägen är före detta allmän landsväg som drogs om på 30-talet i Arbetskraftskommisionens försorg. Så nu är den på min mark, och jag som är ensam ägare till vägen. Inga papper/servitut skrivna. Grannens fastighet gränsar till vägdiket om jag tolkar kartorna rätt. Nu är grannen en rekorderlig person som på eget bevåg
grusat upp och årligen kantklipper en bra bit av vägen, mer än den han använder mest. Han har dock lite lastbilstrafik till sitt torp, tror han har någon slags entreprenad.
Själv skulle jag kunna tänka mig att göra om hela gamla landsvägen till en gemensamhetsanläggning, då delar nyttjas av två gårdar med skog, två små torp och ytterligare två villor. Men det verkar inte finnas någon direkt stark vilja åt det hållet, och är.inte sugen på att röra om i det. Vi kör på eget ansvar så länge. Jag har faktiskt använt villornas del för att köra ut virke, behövs kanske var 10:e år eller så.