Alla blybatterier är av bly-syra-typ. Gelbatterier fungerar elektrokemiskt sett på exakt samma sätt, skillnaden är bara att man har tillsatt något till elektrolyten för att göra den geleartad istället för tunnflytande.
Det finns andra skillnader att ta hänsyn till också, t ex om de är byggda med många tunna plattor för att få låg inre resistans och tåla höga strömuttag (som t ex startbatterier och traktionsbatterier) eller om de har få tjocka plattor vilket ger hög inre resistans men istället tålighet mot vanvård, djupurladdning mm (typiskt på t ex reservkraftbatterier och fritidsbatterier).
Blyet i plattorna kan vara legerat med antingen antimon eller kalcium. Antimon var vanligt i bilbatterier förr i tiden (fram till 80-talet), det ger fördelen att batterierna inte tar skada av överladdning i första taget men nackdelen är att man ständigt måste fylla på vatten i ett sådant
batteri. När de kalciumlegerade batterierna var nya på marknaden, skröt man om dem som "underhållsfria".
Som regel tål blybatterier betydligt högre laddströmmar i början av laddningen, det är först när man närmar sig gasningsfasen som laddströmmen måste begränsas för att inte den knallgas som utvecklas ska rycka med sig små blypartiklar från plattorna vilka sedan lägger sig som slam i botten av cellerna och förr eller senare ställer till med kortslutning.